Politik och politikerbevakning på riktigt

Om en liten stund drar årets Prideparad genom Stockholm, men vi kan redan nu summera en Pridefestival som varit som ingen tidigare.
Beslutet att flytta festivalen till Kungsträdgården, och dessutom slopa inträdet gjorde att inget var sig likt. Plötsligt var Pride inte bara för homosexuella, utan istället en organisk del av sommarstockholms utbud.

Kärleken flödade när Malmö stadsteaters bögpjäs gästspelade under Pride. Men ibland kan det faktiskt bli för mycket av det goda.

Dramaten efter paraden ger Pride den där existentiella kicken som man behöver efter en vecka av schlager, dålig disco, bajamajor och dyra öl i plastflaskor.

Ett samtal om åtrå, begär, exotism och stereotyper slutade i handfasta råd om vett och etikett på nätet.

Det är på den tunna grusgången som den nostalgiske Pridebesökaren får lite tröst. Går man lite raskt fram och tillbaka så blir det till och med lite damm i luften. Nästan som det brukade vara på fotbollsplanen i Tanto, som ju varit  Prideparkens hem sedan 1998.