En film som togs fram inför förra årets arrangemang förklarar mer i detalj vad arrangemanget går ut på:

Det är på tok för sent att anmäla sig. SSWC startar i morgon och håller på till den 14 augusti. Däremot har Makthavare.se:s egen Hampus Brynolf skapat en finurlig funktionalitet som låter deltagarna registrera sig och därmed se vilka andra som kommer att vara där – och hur man interagerar via sociala medier. Mer om detta på devdev.se/sswc. Och jo, funktionen är en variant av den Almedalsregistrering som Makthavare.se tillhandahöll i somras.

Vi har flera i redaktionen på plats som kommer att rapportera om vad som sker.

Reinfeldt osäker på om det finns liv i rymden:

I utfrågningen får även Göran Greider, Maria Rankka och Thomas Bodström kort kommentera.

* * *

Här presenterar Bodström själv sin bok:

Medverkande:
* Nina Wadensjö (s) – chef, Analys & opinion
* Anders Wallner (mp) – föreslagen partisekreterare
* Lars Stjernkvist – kommunalråd, f d partisekreterare (s)
* Mattias Bengtsson – liberal debattör, f d chef Timbro
* Adam Cwejman – ordförande, Liberala ungdomsförbundet

Moderatorer: Stina Morian (Makthavare.se) och Hanna Hallin (Sektor3).

Dessutom medverkade rapportförfattarna Martin Karlsson och Erik Lundberg (Örebro universitet), som undersökt riksdagspartiernas förklaringar till medlemstappen och strategier för att möta förändringen.

Bilder från kvällen, tagna av Makthavare.se:s Tobias Björkgren, går att se här:

Moderatorerna Hanna Hallin och Stina Morian

Rapportförfattarna Martin Karlsson och Erik Lundberg

Anders Wallner, Adam Cwejman och Nina Wadensjö

Mattias Bengtsson, Lars Stjernkvist och Hanna Hallin (samt lite grann av Stina Morian)

Sahlin hänvisade till sitt uppmärksammade tal till förtroenderådet i december, men sa att hon nu inte tänkte tala om politiken utan om värderingar. Det blev dock påfallande defensivt.

Hon slog fast att, två brakförluster till trots och opinionssiffror som sedan valet varit i det närmaste i fritt fall, det aldrig varit tal om någon identitetskris för socialdemokratin. Inte heller sades det finnas någon vänster- eller högerfallang inom partiet.

Alldeles tydligt så ville inte Sahlin avsluta sitt ordförandeskap med en bomb i stil med vad hon levererade i december. I stället blev det väldigt mycket överslätande av konflikter och kontroverser, och udden riktades mot ”den visionslösa alliansen”.

Det går inte att i en kort analys sammanfatta Mona Sahlins politiska gärning och det snöpliga slut hennes – i socialdemokratiskt perspektiv – rekordkorta ordförandeskap fick. Ironiskt nog blev det ord från Jimmie Åkesson i deras sista partiledardebatt i riksdagen, som bättre än vad han förmodligen insåg sammanfattade hur betydelsefull hon varit. Han utmålade henne nämligen som symbolen för allt Sverigedemokraterna är emot – HBT-vänlighet och ett mångkulturellt samhälle.

Detta påminde Sahlin om i sitt tal. Och kanske säger det också något om varför hon inte blev mer framgångsrik som partiledare. Hennes kamp för acceptans av normbrytare kan lätt ses som en direkt parallell till kampen för att själv få avvika från normen om hur en socialdemokratisk partiledare ser ut, talar och beter sig.

Det återstår att se om ordningen återställs med Håkan Juholt.

(Tipstack till Mikael Pettersson på Aktuellt samt Rapportredaktionen.)

Jämför som sagt var detta med vad Carl Bildt sade i P1-Morgon så sent som i slutet av november i fjol.

***

Under lördagen svarade Göran Hägglund på en fråga på twitter från Aktuellts reporter Mikael Pettersson i vilket han förnekade att det finns en intern överenskommelse i regeringen som går ut på att statsråden inte ska kommentera uppgifter från Wikileaks: Ingen regeringsöverenskommelse om #Wikileaks kommentarer: RT @goranhagglund: Nej. Var och en är förstås fri att tala för sig själv.

Här är intervjuer med deltagarna från det första seminariet; Agneta Börjesson (partisekreterare mp), Johan Jakobsson (kommunikationskonsult), Bijan Fahimi (vd Veritas), Johan Thor (GlaxoSmithKleine) samt Lena Ivö (TCO):

Nästa träff sker den 19 januari och då är temat Almedalsveckan som verktyg i den långsiktiga kommunikationen. Medverkar gör då John Ahlmark (kommunikationschef Saco), Monica Aksnes Björklund (kommunikationschef SKL) samt Marianne Eriksson (kommunikationschef WWF).

Med SVT:s egna ord presenteras filmen på följande sätt:

Från sommaren 2010 och fram till och med nu har SVT:s båda reportrar Jesper Huor och Bosse Lindquist följt organisationen inifrån. De har rest till länder varifrån Wikileaks verkar, intervjuat organisationens förgrundsfigurer som Assange och dess nya talesman Kristinn Hrafnsson, men även personer som programmeraren Daniel Domscheit-Berg som nu grundat en egen variant av Wikileaks – Openleaks.org.

Vart är den hemlighetsfulla organisationen på väg? Står den starkare än någonsin, eller kommer den knäckas av USA? Och Vem är Assange: Är han en frihetens förkämpe, en spion eller våldtäktsman? Vad vill han uppnå? Och vilka blir de framtida konsekvenserna för internet och dess frihet?

Fotnot: Den här första versionen av dokumentären ligger uppe på SVT-play till och med måndagen den 13 december.

SVT Forum sände under lördagen direkt från andrakammarsalen. I programmet, som går att se nedan, intervjuade som inledning KG Bergström Lena Hjelm-Wallén, som var ordförande i den valberedning som förslog namnet Sahlin, om denna valberednings arbete och om de mot bakgrund av Sahlins påtvingade avgång föreslagit fel kandidat till posten.

Hålltider: Mona Sahlins linjetal börjar 01:01:30 in i klippet. Kriskommissionens pressträff om valanalysen från fredagen repriseras med början 01:59:00. Informationen på förtroenderådet från Ibrahim Baylan om sammanslagningen av partikansliet på Sveavägen och riksdagskansliet börjar vid tidpunkten 02:32:00. informationen och debatten om kriskommissionen och dess valanalys börjar 02:41:10.

Sahlins tal finns att läsa i utskriven form här. TV-sändningen går också att se direkt i svt-play här. Vilka slutsatser Eric Sundström på bilden ovan drog av lördagens övningar i socialdemokratisk självkritik går att läsa på Dagens Arena.

TV 4: Niklas Nordström, Jytte Guteland och Veronica Palm

Karin Pettersson, Stig-Björn Ljunggren och Ulf Kristofferson

SVT: Jytte Guteland

Ylva Johansson, Katrine Kielos och Eric Sundström

Mats Knutson

Anna Johansson och Ardalan Shekarabi (inslaget sändes 10 november).

P1-morgon
Tre inslag som går att lyssna på i efterhand på SR:s hemsida. I studiosamtalen deltar i det första Karin Pettersson och Stig-Björn Ljunggren, i det andra Irene Wennemo och Christer Isaksson och i det tredje och avslutande Gert-Inge Andersson, Lilly Bäcklund och Helene Hellmark Knutsson.

Under fredagseftermiddagen den åttonde oktober ledde de båda Primelobbyisterna Fredrik Andersson och Niklas Nordström seminariet som analyserade valet ur tre olika aktörers synvinkel; mediernas, opinionens och de politiska kampanjernas. En rad kommentatorer och analytiker deltog:

Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet. Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen. Nisha Besara, chefredaktör Dagens Arena, Roland Poirier Martinsson verksam vid Timbros medieinstitut, Carl Melin, opinionsanalytiker United Minds, Markus Uvell, vd Timbro, Jenny Madestam, statsvetare, Matti Kataja pr-konsult som under valrörelsen var utlånad till Lars Ohly som pressekreterare, Elisabeth Thand Ringqvist riksdagskandidat för centern och pr-konsulten Harald Ullman.

För att ge ett internationellt perspektiv på det svenska valet deltog under Primekonsulten Billy McCormacs ledning Financial Times Nordenkorrespondent Andrew Ward samt på video den amerikanska nättidningen Politicos redaktör David Mark och den politiska kommentatorn och före detta presidentrådgivaren Karl Rove i ett segment.

Seminariet filmades och finns tillgängligt nedan uppdelat på tre olika avsnitt.

Del ett – Vilken roll spelade medierna i valet?

Del 1 – Introduktion + Medierna from Prime Group on Vimeo.

Del två – Vilken roll spelade opinionsundersökningarna i valet?

Del 2 – Opinionerna from Prime Group on Vimeo.

Del tre – Vilken roll spelade kampanjerna i valet?

Del 3 – Kampanjerna from Prime Group on Vimeo.

Vi kan dessvärre inte bjuda på något fylligt refererat från utfrågningen, men en vänlig person i publiken – Mikael Persson – videofilmade delar av arrangemanget. Här berättar Schlingmann om alliansregeringens hantering av frågan om sjukförsäkringen:

Vad kommer Schlingmann egentligen göra efter han slutat som partisekreterare?

Schlingmann om vilket mandat väljarna gett alliansen:

Om bildandet av de rödgröna:

Schlingmann om hur krisen i opinionen förändrades med att alliansregeringen tog ansvar för finanskrisen:

Underhållning:

Reaktioner på Valu:

Jimmie Åkesson anländer till valvakan:

Jimmie Åkesson på scenen:

Regi: Välkommen till Barnkanalen! Som stort fan av bra personregi blir man besviken. Mycket besviken. Vi vet inte hur mycket regi Ohlys voice over fått, men den känns härligt behaglig.

Manus: Smaka på följande. Små lergubbar som köar utanför ett sjukhus (där en liten söt röd cykel står parkerad). Plötsligt dyker en ond allianshand ner från himlen, tar en massa vinstpengar och försöker fly iväg på en lastbil. En snäll hand med rött nagellack stoppar lastbilen, trollar pengarna till badskum som blir sjukhuspersonal i form av ännu mer lergubbar som springer tillbaka till sjukhuset och alla i kön får komma in. En liten lergubbe i rullstol avslutar allt med att putta in en liten kloss i en hög med klossar.

Tekniskt genomförande: Stop motion är väldigt svårt att lyckas med så det inte känns stelt och amatörmässigt. Vänsterns film är inte Wallace & Gromit direkt.

Originalitet: Första lerfilmen i denna serie av valfilmer. Så nog är det originellt alltid.

Slutsats: Är det inte lite ironiskt att Lars Ohly nu slutat kalla sig kommunist men ändå väljer att göra en typisk gammal öststatsfilm med lergubbar? Vi kan faktiskt inte förstå varför man inte gjorde samma film med riktiga människor istället. Hade det blivit bättre? Tänk samma film i Roy Bruckheimers händer med amatörskådespelare. Magi hade uppstått. Ett annat alternativ hade varit att gå lite på humorstilen á la centerpartiet:

Lastbilen stoppas av en maskerad man i röd mask. Han slänger ut allianschauffören, gör en u-sväng och vänder tillbaka mot sjukhuset. På vägen tillbaka står det massa sjukhuspersonal längs vägkanten som hoppar upp på flaket. Dom välter över alla kassar med pengar för att på det sättet få plats med mer sjukhuspersonal på flaket. Väl framme vid sjukhuset hoppar dom av och släpper in alla människor i kön på sjukhuset. Mannen som kapade lastbilen drar av sig sin röda huva – Lars Ohly! Han tittar rakt in i kameran och säger ”Vi vill skapa världens bästa välfärd”. Sedan hoppar han in i lastbilen som nu är röd och åker mot solnedgången.

”That last idea I really dig” – säger Bruckheimer. Men tyvärr så blev det inte så, utan Bruckheimer är tydlig med att han inte jobbar med barnfilm.

Roy Andersson gillar nog filmen. Att jobba med lergubbsamatörer utan uttryck skulle naturligtvis vara en utmaning.

Roy: 2

Jerry: 0

Onyanserat: 2

Makthavare.se:s analys

I vänsterpartiets film finns inga företrädare och inga excesser. Vänsterpartiet, ”Välfärdspartiet” valrörelsen till ära, vill i stället fokusera på en enda sakfråga – privata vinster i offentlig verksamhet. Upplägget känns nästan lite filosofiskt: som Adam Smiths osynliga hand, synliggjord och kritiserad i vänsterpartiets film.

I enlighet med partiets ambitioner på området är filmen ganska low-key. Partiet vill inte utmärka sig genom excesser, utan skalar ner. Det tycks finnas ett motstånd mot hela reklamfilmsgrejen inom partiet, och något extravagant skulle nog upplevas som slösaktigt av både sympatisörer och åskådare.

Frågan är dock om vänsterpartiets fokus på den enskilda frågan om privata vinster inom vården ger utdelning. Som ämne betraktat har det inte dominerat debatten i någon större utsträckning. Partiledare Lars Ohly har i stället för att prata om det han vill prata om fått ägna sig åt bröstpumpar. Partiledaren har också spelat ut i frågan om hundraser och avelsförbud – ett lite apart utspel i slutet av en valrörelse, kan tyckas.

Det är svårt att föreställa sig att partiet skulle vinna många nya väljare med sin valfilm. Men det är inget unikt för just vänsterpartiet: det är nog få av nuvarande riksdagspartier som lyckas pocka på uppmärksamhet endast med tevemediet. Ur det hänseendet har nog vänsterpartiets affischer större lockvärde – budskapet som slår an en sträng hos många, och är i somligt tämligen allmängiltigt. För vem tycker inte att vi ska ”hålla ihop”?

Regi: Lite märklig regi med ett subtilt ironiskt anslag. Filmen utspelar sig på ett torgmöte och åhörarna har något drömskt i blicken, men man får ingen kontakt eftersom de känns helt frikopplade från den orerande Schyman. Det känns som att de är filmade vid helt separata tillfällen. Schyman filmas ur grodperspektiv för att framhäva hennes pondus som ledare men de håller sig på rätt sida av parodin.

Manus: Torgmötet, kan det bli mer svenskt? Deltagarna, som till största del är kvinnor, har etnisk spridning och lyssnar storögt på den stora ledaren. Det levereras glimrande propaganda av Schyman som ju är en retoriker av rang. Älskar när hon med eftertryck rullar på frasen ”ett patriarkalt mörker”. Klart och tydligt budskap.

Tekniskt genomförande: Snyggt foto med tydlig känsla av svensk sommar. Stort frågetecken för den bristande läppsynken. Är det ett subversivt grepp från den manliga regissören? Att visa på att Gudrun Schyman kanske talar med kluven tunga?

Originalitet: Ja. Mycket originellt. Här framhävs partiets största tillgång; Schyman. Om man ser på övriga valfilmer verkar inget annat parti anse sig ha en lika färgstark ledare. Slutskylten i faux revolutionär stil uppmanar oss kort och gott att rösta på Schyman. Partinamnet skymtar bara förbi på en vajande flagga.

Slutsats: Det här är riktigt bra. Det minsta partiet är paradoxalt nog det som vågar mest. Musiken och det positiva bildspråket skapar en närmast euforisk stämning och Jerry Bruckheimer som är en mästare på scener med moralhöjande tal hade varit mer än förtjust. Roy Andersson skriver ju bättre repliker än någon annan men skulle nog ändå imponeras av Gudrun Schymans svada och hennes politiska grundfärg.

Jerry: 5

Roy: 3

Onyanserat: 4

Makthavare.se:s analys: Feministiskt initiativ är Gudrun Schyman, Gudrun Schyman är Feministiskt initiativ. Det är helt enligt logiken att partiets valfilm också kretsar kring och endast kring Schyman. Med slagfärdig retorik och stor geist har hon gjort sitt parti relevant och återkommande aktuellt i media – trots att det knappt mäter ovan vattenytan opinionsmätningarna.

Filmen speglar i sitt torgmötesupplägg sannolikt också väl partiets väljarskara – kanske alla samlade Fi-röstande. Unga, företrädesvis kvinnor, med ett gott öga för Schyman och ett hopp om en värld utan löneskillnader. Schyman lägger skön betoning i frasen ”patriarkalt mörker” – uttalar det på det där schymanska sättet, som gör henne oemotståndlig i citatsammanhang.

Över huvud taget har Feministiskt initiativ utmärkt sig i valrörelsen genom skojiga rörlig-bild-satsningar. Filmen där Schyman ligger i sängen med Nour El Refai har vi tidigare skrivit om på Makthavare.se. Andra sexualpolitiska konfliktytor har blottlagts i Gråt Allians av Vårt Hat – ingen produkt från Feministiskt initiativ, men väl en sångerska som önskar sig Schyman som president.

Hade valet varit SM i kreddighet hade Feministiskt initiativ sopat banan. Att ha uttalade supporters så som The Knife och Robyn kan andra partiledare bara drömma om. Nu är valet om annat – och Schymans initiativ ligger, enligt samstämmiga mätningar, tämligen pyrt till.

Titel: Hur privat är ditt liv?

Regi: Då det inte finns någon personregi att tala om får vi koncentrera oss på filmens visuella regi och den lämnar mycket att önska. Visionen i sig skulle kunna fungera, men det måste kännas betydligt mer högteknologiskt och obehagligt om budskapet ska gå fram. Det är inte helt värdelöst men det luktar amatörfilm lång väg.

Manus: Idén att skrämma upp tittaren för att fiska röster är bra men då måste man verkligen våga gå hela vägen och berätta vad som kan hända om allt vi gör registreras av diverse myndigheter. Den som inte har något att dölja känner nog inte att hon eller han bryr sig nämnvärt om det registreras var man har parkerat sin bil och hämtat ut pengar. Det är helt enkelt för fegt.

Tekniskt genomförande: Skolfilm. Inget ont om skolfilm, man går ju i skolan för att lära sig, men som valfilm förväntar man sig något lite mer professionellt. Hur privat är ditt liv försöker att vara lite cool och teknologisk, men det faller platt med de ospännande bilderna och det dåliga genomförandet att gestalta spänningen och obehaget.

Orginalitet: Här måste det delas ut ett litet plus till filmen. Att försöka skrämma till sig röster känns originellt. Att det sedan inte lyckas har egentligen inget med originaliteten att göra.

Slutsats: Siktar man högt gör det fruktansvärt ont när man missar och slår i. Jerry Bruckheimer skulle knappt göra en halvtumme upp för det här försöket, för ”storebror” känns inte alls så farlig i slutänden. Roy Andersson verkar tycka illa om alla som vill kontrollera honom så han ställer sig bredvid Bruckheimer med en precis lika tveksam tumme i vädret.

Jerry:

Roy:

Onyanserat:

Makthavare.se:s analys

Piratpartiet har svårt att nå ut. Senast partiet fick rejält med uppmärksamhet var i samband med att partiet presenterade sitt valmanifest i början av augusti. Men av helt fel anledning – partiets främste företrädare Rick Falkvinge fick under dagen flera gånger förtydliga sig till följd av ett tvetydigt uttalande om barnpornografi i morgonekot. Sedan dess har det varit förhållandevis tyst.

Piratpartiet är, inte oväntat, starkast på nätet. Den film som presenteras är tänkt att illustrera partiets huvudfråga: integritet. Det är sannolikt medvetet som partiet valt bort att illustrera fildelning med copyrightskyddat material – man vill signalera att integritetsfrågan är principiell, och större än nätbeteende. Det är svårt att se att filmen skulle tilltala andra än redan integritetsfrälsta, inte minst eftersom hotbilden i filmen är mer abstrakt än konkret.

Piratpartiet har sjunkit undan i debatten, och har i sin roll som uppstickare ersatts av framförallt Feminististiskt initiativ och Sverigedemokraterna. Makthavare.se har svårt att se att slutspurten i den här valrörelsen kommer att handla om intergitetsfrågor, och därmed svårt att föreställa sig större piratpartistiskt närvaro.