Politik och politikerbevakning på riktigt

Göran Hägglund är en kristdemokratisk ledare och socialminister, som bor i Bankeryd i en mexitegelvilla, i vilken det 2005 beslutades om en gemensam borgerlig politik, som låg till grund för valsegern 2006.

Hägglund började som ombudsman i ungdomsförbundet på 1970-talet. Han har varit förtroendevald och tjänsteman i kommun, landsting och riksdag. I slutet av 1980-talet tog han politisk paus och sålde försäkringar hos Wasa Liv och fonder hos Alfred Berg.

Vid arvskiftet efter Alf Svensson 2004 välsignades Hägglund först sedan Maria Larsson tackat nej. Efter ett misslyckat utspel om sockerskatt valde Hägglund i början av sitt partiordförandeskap en sitta-still-strategi. Politiken låg fast, men profilen var ny. Länge höll den pingstskolade partiledaren tyst om moralfrågor, men pratade desto mer om slopad fastighetsskatt och billigare bensin.

Strategin såg ut att fungera men slog bakut efter valet 2006. De nykonservativa gjorde uppror och i regeringen kom vallöftena att kompromissas bort.

Under Almedalsveckan 2009 gjorde Göran Hägglund en kraftfull markering mot kulturradikalism, med en retorik som förde tankarna till den amerikanske radioprataren Rush Limbaughs aggressiva konservatism. Från vänsterhåll hörde Göran Hägglund, enligt talet, “inte mycket annat än svårartade performancevrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet (sic), upplösningen av kategorierna” och sånt som “i USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit”.

Vid ett berömt tillfälle i Uppsala kom Hägglund ut som borgerlighetens stora skojare. Degerforsfantasten har etablerat sig som lustigkurre.

Hägglund bör ej förväxlas med Jöran Hägglund, den centerpartistiske statssekreteraren. Bland annat musiksmaken skiljer dem. Kristdemokraten går i gång på Mick Jagger, centerpartisten på Madonna.