Den 1 juli förändras lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Det innebär att du som besöker en webbplats aktivt måste samtycka till att webbplatsen använder så kallade kakor (eng. cookies). Tidigare räckte det med att det fanns information på webbplatsen om användning av kakor.

Men den här webbplatsen, precis som de allra flesta andra webbplatser, måste sätta ett gäng cookies för att funka på ett vettigt sätt. Nu är sanningen den att vi (precis som exempelvis www.polisen.se) redan har satt några cookies på din dator när du gick in på sidan. Så antingen gillar du läget eller så kan du flytta till en internetfri zon någonstans i urskogen.

Jag godkänner Jag godkänner inte

Från wikin om ModeraternaRedigera artikeln

Denna information har hämtats automatiskt från vår wiki. Du kan alltså redigera innehållet. Med andra ord kan vi inte heller hållas ansvariga för innehållet i den här rutan.


Moderata samlingspartiet, eller moderaterna, grundat 1904 (då som Allmäna valmansförbundet), har under sina drygt 100 år i svensk politik samlat väljare med (olika nyanser av) borgerliga värderingar.

Under långa perioder har moderaterna varit det parti som lett de mer eller mindre enade borgerliga partierna, en ledarposition som moderaterna efter valet 2006 i allra högsta grad åtnjuter: Moderaterna har idag fler riksdagsmandat än de övriga borgerliga partierna tillsammans. Moderaterna blev följaktligen mycket dominerande i den regering dessa fyra partier bildat - man lade beslag på (bland andra) följande regeringsposter: Statsminister, finansminister, justitieminister och utrikesminister.

Valet 2006 lär dessutom gå till historien som partiordförande Fredrik Reinfeldts stora personliga triumf i svensk politik. Moderaterna ökade från 15% i valet 2002 till hela 26%, det bästa resultatet i efterkrigstid. Många faktorer spelade givetvis in, men Reinfeldts reformering av moderaternas profilering och retorik gentemot väljarna var avgörande.

Det debatteras idag flitigt om denna reformering är verklig eller enbart ett nytt sätt att kommunicera klassisk moderat politik. En fingervisning är dock att flera moderata gräsrötter och tidigare moderata maktbärare (såsom Ingegerd Troedsson) väljer att kalla sig "moderat classic", ett epitet som även tillskrivs Carl Bildt.