Politik och politikerbevakning på riktigt

Maud Olofsson är en glad centerpartiledare.

Pappa Harald Olsson var bästa kompis med statsminister Thorbjörn Fälldin, vilket har präglat dottern, som tror sig kunna återupprätta det gamla bondeförbundets stormaktsstatus.

Olofsson gick tidigt in i ungdomsförbundet, och gjorde sig ett namn som handlingskraftig ombudsman. Men efter tiden som politiskt sakkunnig hos Börje Hörnlund i Carl Bildts regering lämnade hon politiken.

Partiledare blev Olofsson 2001, efter en tid som länsstyrelsehandläggare och misslyckad vd på Hushållningssällskapet. Till riksdagen valdes hon först 2002.

Olofsson har förändrat centerpartiet på två sätt. Partiet har blivit mer socialliberalt i moralfrågor och mer marknadsliberalt i den ekonomiska politiken. Med Timbroskolade ungdomar som spjutspets försöker hon bygga väljarbas i storstädernas radhusområden.

Olofsson framstår stundtals som moderat av Carl Bildts skola, och har som näringsminister och vice statsminister stor formell makt. Hos Svenskt Näringsliv är hennes aktier starka, hos miljörörelsen desto svagare. Olofsson leder Europas rikaste parti.

Hon har blivit berömd för det bevingade uttrycket ”ivriga bävrar” och hemmet i Högfors, i vilket borgerlig fred slöts 2004. Hon kallas internt för ”Duracellkaninen”, samlar på mortlar och avskyr fiskbullar.

Maud Olofsson är den partiledare i Alliansen som uttalat sig mest kritiskt till fackförbundens inflytande över svensk arbetsmarknad, så till den grad att antydningar om behov av ny lagstiftning framförts. Dessutom var hon en av Göran Perssons hårdaste kritiker under hans regeringstid. På så sätt har hon inte bara flyttat centerpartiet åt höger, utan samtidigt så långt bort från socialdemokraterna, som möjligt.