Nörderi i exil (valanalys 2009)

Bonden bärgar första skörden pseudohö. Vitplastade balar över hela gärdet. Han slog i helgen. Kanske hann han också rösta.

Om de stora tingen är mycket redan skrivet. Miljöpartisternas dröm om att komma över tio procent, folkpartiets kärringeffekt, piraternas förmåga att ta hälften av det junilistan lyckades med i förra valet, sverigedemokraternas stabila framfart, socialdemokraternas flykt från städerna, centerpartiets stå-och-stampande, vänsterpartiets envisa kliv mot existensminimum, feministiskt initiativs förvånande framgång, kristdemokraternas Ian-hjälp och det faktum att Fredrik Reinfeldt nu förlorat två av de tre val han ställt upp i som partiledare.

Därför ska jag berätta om det lilla.

I Kinda kommun, längst ner i Östergötland, var 7657 personer röstberättigade. Drygt hälften hade passerat 50, könsfördelningen hyfsat jämn. Av dessa gick 3148 personer och röstade, 41,1 procent. Förra gången var det 35,1 procent, så bonden stannade nog till på Folkets hus och la i ett valkuvert.

I vanliga fall – alltså i riksdagsvalen – brukar [[centerpartiet]] och [[socialdemokraterna]] vara stora här. [[Moderaterna]], [[kristdemokraterna]] och [[miljöpartiet]] ligger ungefär som landet generellt. Och [[folkpartiet]] och [[vänsterpartiet]] existerar egentligen inte.

I söndags föll det annorlunda ut. Socialdemokraterna ökade ordentligt jämfört med valet 2004 (upp till 26 procent). Miljöpartiet chockade med 10,9 (högsta notering i tidigare val, alla kategorier är ). Folkpartiet landade på 8,7, vilket nog främst förvånar kommunens handfull aktiva.

Centerpartiet backade. [[Junilistan]] backade. Vänsterpartiet backade.

Men allra mest intressant blir det när man verkligen kryper ner på minsta nivå – valdistrikten. För det krävs först lite omvärldsorientering.

Kinda kommun består av två tätorter – Kisa med drygt 4000 invånare och Rimforsa med hälften så många – samt fyra mindre samhällen, vilka i Stockholm skulle gå under beteckningen byar.

I väljarsammansättning skiljer sig de olika delarna av kommunen åt ganska mycket. Horn och Hycklinge längst i söder är böndernas och de strävsamt kvarvarande industriarbetarnas hålor. Kisa är centrum, handelns och den lilla administrationens plats samt hemvist för ett pappersbruk och ett sågverk. Rimforsa är de gamla storböndernas ort, nu omskolad till sovstad för livsbejakande akademiker med anställning på eller i klustret av Linköpings universitet.

Man ser det stora i mikroskopet.

[[Marit Paulsen]] fick fyra procent av bönderna i Horn och Hycklinge att rösta på folkpartiet, väljare som [[Lars Leijonborg]] befunnit sig en bit ifrån, om jag uttrycker det så. Miljöpartiet, som brukar vara stora i Rimforsas gröna-vågen-smartness-ekskogar fick så mycket som 7,7 procent inne i självaste Kisa.

Ingenstans fick moderaterna över tjugo procent, men socialdemokraterna lyckades faktiskt få Kisas industriknegare och mellanskiktsmänniskor till vallokalerna och passerade fyrtio procent i centrumvaldistriktet.

Men mest spännande är hur valdistrikten mött nykomlingarna och de små partierna.

Sverigedemokraterna borde lockat bra i Horn och Hycklinge (det är inte mycket i utveckling som gått dessa orters väg de senaste trettio åren), men nådde bara upp till 1,7. Istället var det på Kisas landsbygd (4,1 och 3,2) och i Rimforsas två valkretsar (3,7 respektive 2,7) som [[Jimmie Åkesson]] klev fram. Den sammanräknade ökningen i kommunen var dock blygsam, från 2,48 i valet 2006 (156 röster) till 2,9 procent nu.

[[Feministiskt initiativ]] borde – sett till dess nationella väljarkår i förra riksdagsvalet – inte existerat någonstans utom i kanske Rimforsa i det här valet. Men partiet lockade 1,5 procent i Kisas samtliga tre valkretsar, vilket knappast kan förklaras med god lokal organisering. Sammanlagt i kommunen fick [[Gudrun Schyman]] 1,2 procent, något som kan jämföras med de 23 röster som gav 0,37 procent i valet 2006.

Junilistan samlade ihop röster ganska jämnt i hela kommunen. [[Sören Wibe]] backade förstås från [[Nils Lundgren|Nils Lundgrens]] resultat, men lyckades faktiskt över fem procent både på landsbygden öster om Rimforsa och i Horn. Jämför man med förra [[EU-valet]] har dock partiet väljare förflyttat sig inom kommunen från topparna i de större orterna Kisa och Rimforsa 2004  (14,71 respektive 15,38) till riktiga landsbygden nu. Tittar man på hela kommunen ser man också mönstret med att EU-val inte är som vanliga val. 2004 fick junilistan 13,35 procent. I riksdagsvalet två år senare valde 51 personer eller 0,81 procent att rösta på Nils Lundgren. Och i här EU-valet valde ändå fyra procent av väljarna att satsa på junilistan.

Detta bör betänkas när man slutligen ger sig i kast med piraterna. [[Piratpartiet]] borde vara stora bland de Linköpingspendlande Rimforsaborna och är det också (7,4 procent i centrumdistriktet och 6,5 på landsbygdsdistriktet). Men partiet landar på över fem procent i flesta valkretsarna, stjäl väl sverigedemokraternas röster i Horn och Hycklinge och visar upp en förvånansvärd bred geografiskt förankring. Det enda ställe där väljarna inte har hörsammat tidigare s-profilen [[Ubbe Eriksson|Ubbe Erikssons]] signal i lokalpressen om att satsa på [[Rick Falkvinge]] är i Kisa centrum, där partiet får nöja sig med blygsamma tre procent.

Med det sagt – för dig som orkat läsa ändå hit – ber jag att få återkomma med personvalsrösterna i Kinda kommun. På torsdag kanske.

Då lär bonden ha bärgat hela höskörden också.