Offerrollen sitter som en smäck

[[SSU]]-tidningen Tvärdrag, som ägnat senaste numret åt en kär gammal genre inom politisk journalistik (kartläggning av motståndarlaget) hade idag ett seminarium om högerns makt över tanken. Seminariet blev stundtals ganska känslosamt och tydliggjorde att det finns lite olika syn inom arbetarrörelsen om vad som bör göras.

Seminarium: Högerns makt över tanken

Arrangör: Tvärdrag

Plats: Metodistkyrkan

Publik: Ca. 45 personer

Budskapet: Hur återtar vänstern initiativet i debatten?

Citatet: ”Folk skulle kunna hålla på och dö på gatorna och pressen skulle ändå beskriva Anders Borg som ansvarsfull” (Ann-Charlotte Altstadt, ledarskribent Flamman) 

Diskussionen i Metodistkyrkan styrde raskt sitt fokus mot medierna. Tvärdragsredaktören själv, Daniel Suhonen, presenterade ett antal förslag, varav ett var att dubbla utgivningsfrekvensen av just Tvärdrag. Därutöver ett antal andra förslag som alla på ett eller annat sätt gick ut att mångfaldiga den röda pressen.

En del av denna press fanns med i panelen, närmare bestämt Ann-Charlotte Altstadt, ledarskribent på Flamman.

”Nio av tio tidningar är borgerliga, men det är ingen som pratar om det”, sa hon och gissade därefter valutgången. ”Vi kommer att förlora valet 2010. Det känns som om vi inte kan vinna valet. Folk skulle kunna hålla på och dö på gatorna och pressen skulle ändå beskriva Anders Borg som ansvarsfull.”

[[Jytte Guteland]] var inte lika säker på att mer media var hela lösningen. ”Det är inte så att bara för att vi går ut och offentliggör våra idéer och vår politik så kommer människor med automatik att välja Socialdemokraterna”, konstaterade SSU-ordföranden och påpekade att ”Vi har inte alltid sett den stress som storstadsmänniskor har att få ihop sin vardag.”

Guteland menade att socialdemokratin också måste utveckla välfärden och lägga till de nya idéer som kan göra den spännande och intressant för människor. ”Mycket av den idédebatten, kommer inte bara föras på röda tidningsredaktioner”, fortsatte hon och pläderade för att vara mer närvarande ute land folk. ”Jag kan lova er att en växande och aktiv arbetarrörelse kan inte de blåa redaktionerna bortse ifrån, förklarade Guteland beslutsamt.

Altstadt var inte övertygad, utan berättade om löpsedelstexten ”Så vill Persson hindra dig från att jobba” hade Aftonbladet skrivit i valrörelsen 2006. ”Det är svårt att nå fram och vinna val i den borgerliga mediehegemonin”, menade Flammans ledarskribent.

(Nu ska inte denna Makthavareskribent skriva någon på näsan, men här kan det kanske vara på sin plats att påpeka att S har vunnit val – flera gånger faktiskt. Vidare tillhör inte Aftonbladet kategorin borgerliga tidningar.)

Därefter var det dags för frågestund och panelen tillfrågades bland annat om Socialdemokraterna var beredda att lämna den nyliberala politiken på riktigt…

I Makthavares Twitterflöde noterar jag att ungefär samtidigt som denna fråga ställs, konstateras på annat håll i Visby att ”Det är inga nyliberaler som styr Sverige just nu. tack och lov…” Var uttalas detta? Jo, på Liberala Gruppens seminarium om hur ett värderingsskifte i borgerlig riktning skulle kunna komma till stånd.

Så lustigt. Här sitter borgerlighet och röd rörelse på var sitt håll i Visby och oroar sig över motståndarlagets ”hegemoni”. Offerrollen sitter som en smäck – från höger till vänster.

Comments

  1. Ja, beteckningen ”nyliberalism” har blivit en ursäkt för att slippa tänka själv och presentera en analys som bygger på något annat än gnäll. Borgerligheten har haft, och har stundtals, samma problem med ”socialism” eller ännu hellre ”kommunism”. Allt som kan få den beteckningen har man sluppit förstå, bara att bryta staven och sedan rulla sig i sin präktighet. Men den offermentalitet som vänstern lagt sig till med är speciellt trist.

  2. Det klart att alla kan påstå att de har hegemonin emot sig. Men det betyder inte att alla har fel.

    Kanske skulle borgarna inte vunnit NÅGOT val utan massiv uppbackning av kapitalet (och medierna)? Kanske tvingas arbetarrörelsen vinna val med en liberalare retorik än de egentligen vill föra – för att inte mobbas ut ur debatten av Henrik Brors och Lena Melin?

Kommentera