I England liksom i Sverige debatteras i dagarna truppnärvaron och den internationella Nato-styrkans roll och uppgifter i Afghanistan. Det brittiska parlamentets utrikesutskott släppte under söndagen en rapport som innehåller svindande kritik mot den brittiska regeringens militära Afghanistan-strategi. Kritiken slår också mot Sten Tolgfors.
Under veckan som gått har de svenska Afghanistan-truppernas roll och uppgift debatterats livligt. Efter att de svenska trupperna varit inblandade i flera eldstrider med dödlig utgång har flera framträdande medier, som exempelvis Aftonbladet och DN, utsända reportar på plats i Afghanistan som följer de svenska Natoledda [[ISAF|ISAF-trupperna]] (International security assistance force) på nära håll.
Försvarsmininster [[Sten Tolgfors]] har i en debattartikel ”Därför strider svenska soldater i Afghanistan” i DN levererat en programförklaring för den svenska militära närvaron i landet.
”I Afghanistan produceras 90 procent av världens opium. Narkotikahandeln finansierar väpnade grupper i landet, och deras konflikt med Isaf-styrkan, som har FN-mandat. Men narkotikan skadar också Europas samhällen när den kommer hit och skapar beroenden, brottslighet och misär”, skrev Tolgfors bland annat.
Och på sin blogg rapporterade [[Carl Bildt]] för lite drygt en vecka sedan: ”Efter några timmar i Stockholm i går har jag nu landat i den afghanska huvudstaden Kabul för att på ort och ställe träffa nästa månads presidentvals olika kandidater, diskutera hur vi kan förstärka EU:s olika insatser och koordinera med såväl FN som USA.”
Han har också flaggat för att den internationella truppnärvaron i landet kan komma att bli en mycket långvarig insats.
Under juli har de brittiska truppstyrkorna i Afghanistan haft sin hittills värsta månad med 22 dödade soldater. Sedan invasionen 2001 har totalt 191 brittiska soldater dödats uppger BBC, vilket kan jämföras med de svenska förlusterna som uppgår till två man. De brittiska styrkorna är placerade i den södra delen av landet som varit avservärt hårdare drabbat av strider än den norra delen, där den svenska ISAF-styrkan är förlagd.
Mot bland annat den bakgrunden släppte under söndagen det brittiska underhusets utrikesutskott (The house of commons foreign affairs committe) en lång, genomarbetad rapport och utvärdering av den brittiska och internationella insatsen, närvaron och strategin i Afghanistan.
Där levererar de 14 brittiska utrikespolitikerna under ledning av labourparlamentarikern [[Mike Gapes]] en svidande kritik mot bärande delar i den brittiska Afghanistanpolitiken. Bland annat drar de slutsatsen att de brittiska truppstyrkorna givits alltför många uppgifter, som till exempel bekämpandet av knarkhandeln. De brittiska trupperna borde enbart fokusera på att bevara säkerheten i landet, skriver parlamentarikerna i den drygt 300-sidiga rapporten.
Den kritiken kan alltså sägas slå direkt mot delar av den argumentation som Sten Tolgfors framförde i artikeln på DN-Debatt.
Utskottet konstaterar att det osäkra läget delvis beror på att det internationella samfundet misslyckats med sin insats och kritiserar några av Natos allierade för att de levererat mycket mindre än vad som på förhand utlovats.
”Vi konstaterar att även om den nuvarande situationen i Afghanistan inte enbart är ett resultat av västs misslyckanden sedan 2001, har misstag som kunnat undvikas – som reflexartade svar och en fragmenterad och överlappande strategi – gjort uppgiften att stabilisera landet märkbart svårare än vad som annars varit troligt.”
Vidare skriver de att utan en mer rättvis fördelning av ansvar och risker så kan [[Nato|Natos]] rykte som en kraftfull militärallians kapabel att agera utanför dess direkta operationsområde komma att skadas allvarligt.
Vad gäller den utbredda knarkproduktionen och handeln beskriver rapportförfattarna den brittiska strategin för att bekämpa narkotikan som en ”förgiftad kalk”, och skriver att det är ”i högsta grad osannolikt” att målen om att Afghanistan ska kunna frigöras från sitt beroende av knarkpengar uppfylls i den nära framtiden.
Trots att storbritannien investerat nära 160 miljoner pund, motsvarande nästan två miljarder kronor, mellan åren 2004-2008, har produktionen av opiumplantor närapå tredubblats i regionen Helmand, där britterna verkar. FN beräknade samtidigt att lokala militära rebellstyrkor och krigsherrar enbart under 2008 drog in motsvarande 1,2 miljarder kronor i skatter och beskyddarpengar från knarkodlare.
”Det kan konstateras att trots UD:s berömvärda försök att implementera en bred och holistisk politik för att bekämpa narkotikan i Afghanistan, är framgångar inom det området beroende av en rad faktorer som ligger långt utanför de resurser och den kontroll som storbritannien besitter och utövar.”
Rapporten föreslår att regeringen i Afghanistan och dess drogbekämpningspolitik i framtiden borde integreras som en samarbetspartner av [[FN]] och ISAF-styrkorna i arbetet med att bekämpa narkotikan, eftersom de instanserna har bättre förutsättningar att koordinera inernationella ansträngningar i bekämpningen av knarkproduktionen och handeln.
Vidare är rapporten skarpt kritisk mot den militära taktik som president Bush lade fast för USA:s trupper i landet efter invasionen 2001. Den var delvis kontraproduktiv, vände invånarna mot trupperna och fick därmed som konsekvens att uppgiften att återuppbygga Afghanistan blev svårare.
Hela rapporten kan laddas ner här. BBC sammanfattar de viktigaste punkterna och slutsatserna i rapporten här.
