Politik och politikerbevakning på riktigt

Den svenska filmaren Fredrik Gertten ligger i öppet krig med Dole om dokumentärfilm Banans!*. Bananjätten har stämt Gertten och driver en hårdför pr-kampanj delvis riktad mot svenska journalister. Bakom pr-kampanjen står en byrå med nära koppling till en av ”USA:s 13 mest korrupta kongressledamöter”. Svenska pr-experter dömer ut Doles agerande.

-Det är sådant här som ger alla lobbyister ett dåligt rykte, suckar en luttrad svensk pr-konsult med mångårig erfarenhet från flera olika pr-firmor, såväl renodlat svenska som amerikanska byrånätverk. Orsaken till varför han suckar ska vi snart återkomma till.

I dagarna har den uppmärksammade dokumentärfilmen Bananas!* haft svensk smygpremiär inför utsålt hus på den lilla filmfestivalen i Båstad. Uppmärksamheten var så pass stor att arrangörerna fick sätta in en extraföreställningen som även den blev utsåld.

Filmen skildrar den färgstarka Los Angeles-baserade advokaten Juan Dominguez kamp för bananarbetare anställda hos den multinationella fruktjätten Dole. Arbetare i bland annat Nicaragua, Honduras och Filippinerna strider i en amerikansk domstol för att få ekonomisk ersättning för olika skador som de fått av växtgiftet DBCP på bananplantager ägda av Dole.

Fredrik Gerttens film har provocerat ledande chefer på bananjätten å det grövsta, som i ett motdrag har stämt honom, filmens producent Margarete Jangard samt det Malmöbaserade filmbolaget WG Film i amerikansk domstol. Anklagelsepunkterna i den 55-sidiga stämningsansökan går i huvuddrag ut på att att filmen förtalar Dole och är kränkande för bolaget. Stämningen handlar alltså om det som i juridisk terminologi kallas för förtal av juridisk person – ett begrepp och ett brott som inte finns i svensk lagstiftning. I Sverige går det att förtala en enskild person, men inte ett enskilt företag. Ett medvetet val gjort av de svenska lagstiftarna.

Dole har också lejt den i Washington och Los Angeles baserade pr-firman Gibraltar Associates för att driva en högröstad pr-kampanj mot dokumentären i USA, Sverige och andra länder där filmen kan komma att visas.

Det första kända spåret i Sverige som pr-byrån Gibraltar Associates lämnat är ett långt brev till SvT:s Sydnytt, som redaktionen mottog efter ett nyhetsinslag om dokumentären som sändes i början på juni. En brev som branschtidningen Dagens Media uppmärksammat i en artikel. I den skriver Dagens Media bland annat:

”Två dagar senare mottog reportern bakom inslaget ett flera sidor långt brev från John Procter, senior medarbetare på Doles pr-byrå Gibraltar Associates.

-Det innehöll grova anklagelser mot Fredrik Gertten och påstod att en rad fakta i filmen och vårt inslag var fel, säger Petra Hultman, redaktör på Sydnytt”.

Det senaste inslaget i Doles och Gibraltars pr-kampanj är ett långt mejl författat på engelska och ställt till reportern Bernt Hermele på Realtid.se. Brevet är på samma sätt som det till Sydnytt undertecknat av John Procter, och skickat till Realtid.se med anledning av Hermeles artiklar om Bananas och en intervju med Gertten som gjordes under hans Sverigebesök med anledning av filmfestivalen i Båstad.

Hermele valde att publicera mejlet i sin helhet som en artikel i serien om dokumentären. Det finns att läsa här.

Där skriver pr-konsulten Procter om bland annat Doles linje och kritik mot filmen. Det inleds med följande rader:

”Bäste Bernt

Jag skriver på uppdrag av Dole Food Company för att följa upp din nyligen publicerade story angående dispyten om Mr Gerttens film Bananas!*. Jag vill säkerställa att du känner till en del bakgrundsfakta om Mr Gerttens film och Doles eventuella beslut att lämna in en stämning. Jag skulle vara glad om jag fick försöka besvara eventuella frågor som du kanske har eller – ännu bättre – sätta dig i kontakt med Doles ledande advokat i den här frågan, Mr Ted Boutrous, som också är en ledande expert på yttrandefrihet.”

Därefter följer en lång hotfull och blandad anklagelseakt riktad dels mot Gertten och hans film och dels mot den advokat som Gertten följer i filmen.

Dagens Nyheter är en annan av de svenska tidningar som via brevet i dagarna erbjudits en intervju med Doles advokat Ted Boutrous. Till DN säger Boutrous bland annat:

-Fredrik Gertten har aldrig ens pratat med Dole. Han visar en ensidig bild och utelämnar viktiga fakta.

Dessa påståenden tillbakavisas av Gerttens amerikanska advokat Lincoln Bradow.

I Sverige är det extremt sällsynt att se en pr-firma agera som Gibraltar Associates valt att göra gentemot journalister i pr-kampanjen mot Bananas. Dels är sättet att öppet tala för klienten å dennes räkning istället för att låta klienten själv framträda som sin egen talesman ovanligt, men framförallt är strategin att låta en hotfull stämningsansökan och 55-sidig juridisk anklagelseakt i en utländsk domstol ligga till grund för pr-arbetet i princip okänd i svensk pr-historia. Den är av allt att döma direktimporterad från USA och verkställd av utländska pr-konsulter som saknar kulturell kompetens om hur svenska pr-kampanjer och mediestrategier ser ut.

Makthavare.se har därför valt att kartlägga pr-firmans bakgrund.

Gibraltar Associates är en nyligen etablerad och Washingtonbaserad pr-byrå/lobbyfirma grundad år 2007 som även har ett kontor i Los Angeles. Den har inget kontor eller representation i Europa. Byråns vd, Eric Bovim, rankades så sent som i december 2008 som en av de ”40 mest lovande pr-konsulterna under 40 år” av den amerikanska branschtidningen PR Week.

Men vad som är mer intressant är Eric Bovims bakgrund. Innan han var med och grundade Gibraltar Associates arbetade han som journalist, en karriär han övergav 2001 för att att istället ta ett jobb som informationschef åt den republikanska senatorn Conrad Burns. Burns representerade delstaten Montana i senaten mellan januari 1989 – januari 2007, efter att han förlorat mellanårsvalet 2006 till den demokratiska utmanaren Jon Tester.

Den främsta anledningen till att Burns förlorade valet stavas Jack Abramoff. En lobbyist med nära kopplingar till republikanerna och ökänd i Washington för sina minst sagt kontroversiella arbetsmetoder och vana att mer än rundhänt smörja utvalda kongressledamöter med generösa dossörer av olika slag.

Crew (Citizens for Responsibility and Ethics in Washington) är en övervakningsgrupp som bland annat kartlägger kongressledamöternas etiska agerande och ekonomiska kopplingar till lobbyister och andra intressenter, som i vissa fall lett till korruption bland enskilda ledamöter. Den publicerar sedan några år tillbaka en årlig rapport över ”de mest korrumperade kongressledamöterna” i Washington.

I 2005 års rapport kallad ”De 13 mest korrumperade kongressledamöterna” pekas Conrad Burns ut som en av de mest korrumperade politikerna inte bara i senaten utan i hela kongressen. Orsaken var främst hans nära kopplingar till Abramoff, och dennes mycket generösa ekonomiska donationer till Burns kampanjkassa. Donationer som Burns fått i utbyte mot att han stött och gynnat Abramoffs klienter i de senatsutskott han verkat i.

Våren 2006 pekades också Burns ut av tidningen Time som en av ”amerikas fem värsta senatorer”. Ett betyg som inte enbart grundade sig i Abramoff-affären och de etiska och ekonomiska problem som delar av hans stab (däribland dåvarande stabschefen) genererat genom de gåvor och mutresor de låtit sig bjudas på av Abramoff till bland annat Superbowlfinalen 2001, utan också i de notoriskt okänsliga uttalanden som Burns levererat mer eller mindre på löpande band ända sedan han satt sin fot i senaten första gången 1989.

Jack Abramoff har lyckats skriva in sig i historieböckerna som en av de mest korrumperade lobbyisterna i Washington i modern tid. Och det vill inte säga lite. Han har inte bara smörjt bland annat Burns genom groteskt stora kampanjbidrag från sig och sina klienter i utbyte mot tjänster i kongressen, utan också grovt överfakturerat vissa av sina kunder och till råga på allt i hemlighet lobbat mot deras intressen, för att de i sin tur skulle tvingas köpa ännu fler konsulttimmar av Abramoffs firma för att bemöta resultatet av denna hemliga lobbying.

Två av Burns seniora medarbetare lämnade sedemera hans stab för att istället börja arbeta för Abramoffs lobbyfirma, däribland dåvarande stabschefen Will Brooke, som varit en av deltagarna på den Abramoff-betalda resan till Superbowl 2001.

Efter att Burns förlorade valet bytte också han sida och blev lobbyist på pr-firman Gage, som grundats av hans före detta stabschef Leo Giacometto. Burns snabba sidbyte – som skedde bara någon vecka efter att den ett år långa karensen löpt ut – är numera omöjligt att genomföra för en före detta kongressledamot då de etiska reglerna relativt nyligen utsträckts att omfatta en karenstid på två år innan de tillåts bli lobbyister.

För övrigt bidrog skandalerna kring Abramoff bland mycket annat till att fälla den dåvarande republikanska talmannen i representanthuset Tom Delay, som tvingades avgå i kölvattnet på affären. Huvudpersonen själv – Abramoff – hamnade naturligtvis i fängelse.

Det är alltså denna senator som chefen för Doles pr-konsulter arbetat åt som informationschef innan han lämnade staben i Washington för att arbeta som pr-konsult, och sedemera grunda pr-byrån Gibraltar Associates med huvudkontor i Washington.

Bara så att det tydligt framgår vilken politisk skola Fredrik Gerttens motståndare gått i, så att säga.

Det är heller ingen slump att Doles pr-uppdrag hamnat hos just Gibraltar. Två av de tre ledande cheferna på byrån har kopplingar till Doles pr-verksamheter. Till exempel har chefen för byråns kontor i Los Angeles tidigare varit David Murdochs pr-chef, och i den rollen ansvarat för Doles kommunikation, politiska lobbyarbete och välgörenhetsaktiviteter. Murdoch är Doles ägare.

Byrån kan också klassas som en republikansk lobbyfirma, då flera ledande medarbetare haft kvalificerade politiska uppdrag i olika republikanska valkampanjer och administrationer i USA. Los Angeles-chefen Thomas Pernice har till exempel arbetat i Vita huset som nära medarbetare till dåvarande vicepresidenten Dan Quayle mellan åren 1988-1992.

Varför suckar då den erfarna svenska pr-konsulten som citerades i artikelns inledning? Det är inte så mycket kopplingen till Conrad Burns och Abramoff som förvånar honom, utan hur väsensfrämmande och dåligt Gibraltars svenska pr-arbete är.

Enligt hans bedömning skulle en stor etablerad internationell pr-byrå aldrig agerat som Gibraltar gör i Bananas-kampanjen. Den skulle i stället ha engagerat lokala svenska pr-konsulter för att arbeta med den svenska pr-strategin och mediehanteringen.

-Jag skulle väl aldrig komma på tanken att lägga upp en pr-kampanj för en kunds räkning i USA, säger han och fortsätter:

-Och om en kund kommit till mig med Doles nuvarande upplägg skulle vi direkt satt klackarna i backen och bett dem lugna ner sig innan vi gjorde något. Och strategin och upplägget skulle därefter ha sett radikalt annorlunda ut.

Patrik Westander, vd på den flerfaldigt topprankade byrån Westander PR, är om möjligt ännu mer skoningslös i sin kritik av Gibraltars pr-upplägg:

-Pr-byråns mejl är en välformulerad partsinlaga som försöker försvara en sjuk sak. Problemet är att Dole, som är världens största fruktföretag, vill skrämma sina kritiker till tystnad genom att stämma ett litet svenskt filmföretag för förtal, säger han och fortsätter:

-Dole bör förstås bemöta kritiken i filmen, men företagets försök att tysta ner kritiken är obehagliga. Det säger något om juristkulturen i USA när multinationella företag som Dole kallt räknar med att hot fungerar.

Men nu sitter inte Fredrik Gerttens overksam i pr-kriget om filmen. Han har dels till sitt försvar engagerat en amerikansk advokat som är expert på tryckfrihetsmål mot medier, och dels påbörjat inspelningen av uppföljaren till Bananas.

-Det är förvånande att företagsledningen inte verkar inse att Doles agerande kan bli oerhört kontraproduktivt. Dels har det kraftigt ökat intresset för filmen, dels kommer det sannolikt att leda till en för Dole negativ debatt kring yttrandefrihet, säger Westander.

Uppföljaren ska handla om Doles attack på den första filmen. Ett upplägg som får beröm av Westander.

-Den påbörjade dokumentären om Doles agerande mot filmen är ett genialiskt motdrag. En dokumentär som handlar om hur världens största fruktföretag vill tysta en svensk filmare har alla möjligheter att bli en sevärd uppföljare.

Tilläggas bör att Eric Bowim, vd:n för Doles pr-firma, på hemsidan framhåller sitt djupa kunnande inom bland annat etiska frågor relaterat till företagande, det som på engelska kallas för CSR (Corporate social responsibility), och att Dole tidigare i år anlitade Gibraltar Associates som första företag att arbeta med bolagets CSR-frågor (first agency of record for CSR).