[UPPDATERAD] Börjar vi se en ny trend i svensk politik, där riksdagsledamöter tröttnat på att behandlas som röstboskap och sätter sig upp mot partipiskorna? I veckan såg vi ett exempel på det när folkpartisterna [[Gulan Avci]] och [[Agneta Berliner]] samt kristdemokraten [[Annelie Enochson]] och den avhoppade moderaten [[Göran Thingwall]] röstade emot [[Carl Bildt]] och regeringen i frågan om att erkänna att det var ett folkmord som begicks mot bland andra armenier 1915.
Och i Fokus berättas det att bland annat centerpartisten [[Sven Bergström]] om ett par månader avgör villkoren för den svenska kärnkraften. Med sig har han partivännerna [[Eva Selin Lindgren]] och [[Solveig Ternström]] samt ovan nämnda Göran Thingwall.
Deras tvekan handlar främst om centerpartiets historiska vändning i och med klimat-och energiuppgörelsen för ett år sedan. När detta ska röstas om i riksdagen står bland annat förbudet mot ny kärnkraft tas bort och möjligheten öppnas att ersätta gamla reaktorer med nya på spel.
Fokus skriver:
Källor uppger att regeringen är så säkra på att få igenom förslaget att den inte ens har en plan B, och [[Maud Olofsson]] har lovat att leverera de röster som krävs vid den riksdagsomröstning som hålls före sommaren. Det har hon gjort, trots minnet av den uppmärksammade FRA-omröstningen för snart två år sedan. Där blev det uppenbart för alla att det räcker med blott fyra kritiska ledamöter för att spräcka förslaget.
Omröstningen om det armeniska folkmordet visar återigen att riksdagsmajoritet för en fråga inte måste vara given trots att det finns en överenskommelse mellan partiledningar. Det är en nyttig påminnelse för såväl partistrateger som för folkvalda.
* * *
SvD uppmärksammar att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman [[Urban Ahlin]] var frånvarande vid ovan nämnda riksdagsomröstning. Till tidningen vill han inte säga hur han hade röstat om han närvarat.
