Med Riksdagens nya API följer till synes oändliga möjligheter att dra fram skojiga fakta. Som här: vanligaste yrkestitlarna i den svenska beslutande församlingen från 1990-talets början och framåt.
OMBUDSMAN | 65 |
LÄRARE | 34 |
LANTBRUKARE | 29 |
CIVILEKONOM | 27 |
SOCIONOM | 21 |
REKTOR | 16 |
ADJUNKT | 15 |
METALLARBETARE | 15 |
KOMMUNALRÅD | 13 |
FÖRETAGARE | 13 |
JUR.KAND. | 12 |
FIL.KAND. | 12 |
EKONOM | 12 |
ARBETSFÖRMEDLARE | 12 |
REDAKTÖR | 11 |
KONTORIST | 10 |
JOURNALIST | 10 |
INGENJÖR | 10 |
FÖRSKOLLÄRARE | 10 |
Vilka är alla dessa ombudsmän? Tja, i faktiska tal är det socialdemokrater som dominerar ombudsmannatårtbiten. Men han, hon eller hen finns representerad i alla partigrupper. Ombudsmannen, denna exportsvenska term, utgör alltså bulken i kammaren och hen röstar nog, gissar Makthavare, nästan alltid med sitt parti. Möjligen ett substrat för ytterligare mashup?
Nå, riksdagen består inte endast av metallarbetare, arbetsförmedlare och lantbrukare. Där finns, eller åtminstone fanns, också bagare, musiker, tågklarerare, yrkesfiskare, syokonsulenter och en (1) med yrkestiteln ”f.d. förbundsordförande SSU”.
En gång i tiden hyste församlingen också ett par tre riksdagsledamöter som bar yrkestiteln fru. Inte fru talman då, utan fru Ulla Orring och fru Gudrun Norberg. Båda händelsevis folkpartister, men titeln hittas i partier på hela skalan. Så som miljöpartiet, som tidigare hyste fru Eva Bengtsson från Halland. Inga av dessa fruar sitter längre på sina poster.