Akademikernas a-kassa bjöd in till diskussion om hela arbetslöshetsförsäkringen framtid. Polariseringen stod närmast mellan socialdemokraterna och Svenskt Näringsliv.
Den fyra personer starka panelen bestod av [[Sven-Erik Österberg]] (s), [[Anna Ekström]], ordförande Saco, [[Elisabeth Svantesson]] (m) och [[Stefan Fölster]] från Svenskt Näringsliv. I frågan om en obligatorisk försäkring var Österberg en motståndare av princip och ville se a-kassefrågorna helt utbrutna ur den parlamentariska utredning som ska behandla hela socialförsäkringssystemet. Ekström såg ett visst värde i att medlemmar, som i akademikerkassans fall, går ur efter moget övervägande och använder pengarna till annat faktiskt kan göra det valet.
Fölster befarade däremot att betydande grupper som idag inte löser medlemskap aktivt skulle försöka att även få ersättning och att vi skulle få se klart fler ”arbetslösa”. Svantesson ville inte använda ordet obligatorium, utan konstaterade bara att man vill se en lösning där alla som uppfyller arbetsvillkoret också har en rimlig ersättning om man hamnar i arbetslöshet. Åsiktsskillnaderna framstod ändå här som relativt små.
Större skillnader fanns i uppfattningen om försäkringens syfte. S paneldeltagare anlände sent, men när han väl kom betonade han med emfas, att syftet med försäkringen är väl så mycket att hålla uppe lägstalönerna, som att ge den enskilde en omställningstrygghet. Stefan Fölster var inte av princip emot ett skydd för de lägsta lönerna, men menade på att det var ”moraliskt tvivelaktigt” att ge en så hög ersättning att en arbetslös under längre tid skulle kunna få en större offentlig ersättning än vad man kunde få genom att ta jobb som faktiskt fanns. Detta menade han också var ett reellt problem med dagens försäkring.
Rörande ersättningstaken kunde även Fölster tänka sig en höjning, men betonade flera gånger risken med att allt mer generösa offentliga system oväntat kan få ökat utnyttjande. Som tidigare exempel såg han bostadssubventioner, pensioner och sjukförsäkringen, där senare ”justeringar” blivit mycket smärtsamma för både politiken och berörda medborgare. För akademikernas a-kassa är taket nu ett begränsat problem, eftersom Sacos medlemsförbund erbjuder tilläggsförsäkring för högre inkomster. Å andra sidan påpekade ordförande Anna Ekström absurditeten i att betala för samma ersättning genom skattsedel, a-kasseavgift och avgift för tilläggsförsäkring.
Elisabeth Svantesson höll med om att taket i teorin borde höjas, men att det inte kunde anses som en prioriterad fråga inom jobbpolitiken. Hon satte detta i stark kontrast till att ett av [[Mona Sahlin]]s första utspel var just att lova 80 % av lönen i a-kassa till 80 % av befolkningen.
