Bejublade invigningstalare

Att årets invigningstalare i Pride Park var folkvettsexperten [[Magdalena Ribbing]] och Socialstyrelsens generaldirektör [[Lars-Erik Holm]] har nog inte undgått många. Båda gjorde de starka och uppskattade insatser när de talade om orättfärdiga och diskriminerande regler, samt vissa människors brist på hyfs och respekt för hur andra lever sina liv.

Lars-Erik Holm inledde med att tala om sina egna erfarenheter från 1970-talets homosexuella frigörelsemarscher – och hur mycket som hänt och förändrats sedan dess. Han påminde om att dagstidningarna på den tiden knappt ens nämnde demonstrationstågen, att jämföras med ”dagens manifestationer och festligheter ” då alla vill vara med och visa hur toleranta och tidsenliga de är…”.

Men trots att mycket är bättre i dag än då så ökar mängden homofobiska hatbrotten, påpekade Lars-Erik Holm. Det finns dessutom ett stort mörkertal, på grund av att många poliser inte ens frågar om det kan finnas ett homofobiskt motiv, och att många offer inte vågar vara öppna med sin läggning.

Att Holm, trots – eller kanske tack vare – sin roll som generaldirektör för Socialstyrelsen i själ och hjärta ännu var aktivist märktes tydligt i hans tal. Allra tydligast blev det när han pratade om årets Pride-tema: makt. Holm betonade att med makt följer ansvar och plikten att använda makten för att kunna göra skillnad för människor utifrån sitt uppdrag. Mot den bakgrunden blev hans följande ord extra betydelsefulla: ”Bestämmelser som begränsar individens frihet att välja hur eller med vem han eller hon vill leva måste tas bort”.

Och detta fick också starkt gensvar bland publiken. Men allra starkast applåder fick nog Holm för sina hedersbetygelser till Socialstyrelsens dåvarande generaldirektör [[Barbro Westerholm]] (som fanns på plats i publiken), som 1979 såg till att ta bort homosexualitet ur registret över diagnoser i Sverige.

Magdalena Ribbing berättade om de starka reaktioner hon fått från en del håll när det blev känt att hon skulle tala i Pride Park. De flesta var positiva, men andra reagerade negativt och undrade om ”hon var en sån”.

- Ja, svarade Ribbing från talarstolen. Jag är en sån. En människa.

Bland de trista kommentarer hon fått fanns sådana som kretsade kring varför hbt-människor kände ett sådant behov av att ”visa upp sig” på stan i samband med Pride. Magdalena Ribbings kommentar till detta var att hon själv tillhört dem som ställt sig den frågan tidigare, men efter att ha läst de giftdrypande brev hon fått på sistone så undrar hon inte längre.

Hennes stora fråga nu var snarare varför så många människor hetsar upp sig över andras relationer, som de rimligtvis inte har någonting att göra med. Ribbings förklaring var att det handlade om rädsla, grundad i okunskap.

Mot slutet av sitt tal kammade Magdalena Ribbing in många skratt och applåder när hon läste högt ur några av de märkliga hbt-relaterade mejl hon fått till sin frågespalt på DN.se – och de ofta kyligt avsnoppande svar hon gett på dessa.