Varför blev den i Sverige så sällan förekommande butlern plötsligt en huvudingrediens i årets valrörelse? Vad symboliserar den egentligen, och hur kom det sig att ett väl planerat och förberett socialdemokratisk kampanjutspel totalhavererade i stridens hetta under slutet av valkampanjen? Makthavare.se har kartlagt spelet runt ett politiskt utspel.
Visst. Valet 2010 går till historien som året då [[moderaterna]] för första gången blev jämnstora med socialdemokraterna samtidigt som 20 [[sverigedemokraterna|sverigedemokrater]] tågade in i kammaren. Men kanske förtjänar valrörelsen att ihågkommas inte enbart för resultatet, utan också för att det var första gången på länge som socialdemokraternas ökänt effektiva, väloljade och internationellt avundade kampanjmaskineri klickade – inte bara en, utan ett flertal gånger. Och det kan näppeligen skyllas på att Expressens stjärnreporter [[Niklas Svensson]] skrev elaka artiklar om [[Mona Sahlin]].
Frågan är vilket av alla socialdemokratiskt rödgröna utspel som blir mest minnesvärt? Förvisso ligger [[Lars Ohly|Lars Ohlys]] bröstpumpsrekommendation högt upp på listan, men då det var ett spontant svar på en fråga från en journalist under en utfrågning kvalar det näppeligen in på en lista över planerade politiska utspel.
Då är förslaget från [[socialdemokraterna]] i Stockholm om butlers i tunnelbanan mer intressant. Inte bara för att det blev en snackis och genererade valets bästa och mesta oneliners från motståndarsidan, utan kanske i än större grad för att det visar på en splittring som med sylvass precision skär rakt genom socialdemokraternas båda Stockholmsdistrikt, vilket är liktydligt med höger- och vänsterfalangen i partiet (Stockholms län till höger respektive Stockholms stad till vänster). Men också rakt genom partiets arbetsmarknadspolitik och synen på om det är det klassiska industrisamhället tillsammans med den offentliga sektorn, eller den framväxande tjänsteekonomin som är det socialdemokratiska svaret på frågan vart framtidens jobb finns.
Den Stockholmska tunnelbanebutlern, som bokstavligt presenterades i en bisats på DN-debatt, ”butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden”, visar inte bara på valets mediala logik och vad som krävs för att få genomslag, utan kanske ännu mer på hur lätt bisak blir huvudsak under en valkampanj, hur ett enstaka ordval kan sänka ett idéarbete, och hur något som från början egentligen var någonting helt annat kan omkullkasta en gediget planerad politisk kampanj. (Se till exempel sajten Mer tid att leva med tillhörande facebooksida.)
- Butlerkampanjen är egentligen en fastighetsutvecklingsplan för SL, suckar en politisk tjänsteman i landstingshuset i Stockholm när jag frågar vad det var som hände.
Men bakom fastighetsutvecklingsplanen, för att tala landstingsbyråkratiskt fackspråk, ligger det TCO-myntade begreppet livspusslet. Idén om den sönderstressade barnfamiljen i storstaden, hemmahörandes i medelklassen. En marginalväljare som är en nyckelgrupp som kan avgöra valet inte bara lokalt i Storstockholm utan i förlängningen också i riket. Förtroendetappet med påföljande väljarförluster i den gruppen var en av de tyngre orsakerna bakom valförlusten 2006 visade socialdemokraternas interna valanalys. Den var den analysen som i sin tur fick ledningen för partidistriktet i Stockholms län att initiera ett politiskt idéarbete, som senare alltså kom att konkretiseras i bland annat fastighetsplanen för SL och lanseras i en artikel på DN-debatt.
Det skulle i efterhand med lätthet gå att göra sig lustig över butlern ännu en gång genom en rundringning till ett par utslitna kampanjmakare bakom utspelet, kombinerat med ett samtal till chefen för en anrik butlerutbildning i England: ”Hello headmaster, could you please tell me if you think that butlers in the subway in Stockholm are what people need and wants these days?” Men artikeln skulle i så fall gå i samma fälla som delar av utspelet genom att göra bisak till huvudsak. Det som muf så skickligt satte fingret på genom att identifiera svagheten i artikeln på DN-debatt och utnyttja den i filmen Din butler i tunnelbanan som blixtproducerades och lades ut på nätet på eftermiddagen samma dag.
- Vi läste artikeln och skrattade som alla andra. Det var ett verklighetsfrånvänt förslag som var ett misstag av socialdemokraterna. Hade vi gjort ett liknande misstag hade [[ssu]] gjort samma sak mot oss, säger [[Gustaf Stenlund]], pressekretare på [[muf]], och en av de personer som låg bakom filmen som fått över 31.000 visningar på Youtube.
Stenlund menar att det inte bara var filmen i sig som förklarar dess framgång, utan också att den snabba produktionen och publiceringen spelar in. Det var det som skapade förutsättningen för en framgångsrik viral spridning av filmen i sociala medier. Som en jämförelse berättar han att samma grupp muf:are också ligger bakom en liknande film som handlar om miljöpartiets utspel om clowner på äldreboenden, men att den inte fick tillstymmelse till samma genomslag då det tog några dagar att producera och publicera den.
Butlerfilmen får högt betyg av ett ärrat kampanjproffs.
- Det var en bra idé, men moderata spinndoktorer förstörde allting. Det var ordet butler som ledde tankarna fel. Filmen i tunnelbanan är superrolig. Den dödade alltihop, säger pr-konsulten [[Harald Ullman]], legendarisk chef för socialdemokraternas dåvarande reklambyrå Are och ansvarig för all (s)-producerad reklam i en rad valrörelser. Hans mest kända valaffisch är antagligen den från mitten av 1980-talet med en yuppie i en cabriolet som röstar på socialdemokraterna för att han vill ha ordning och reda i ekonomin.
I grund och botten var det alltså inte ett korkat nonsensförslag, även om det raskt fick ett drag av löjes skimmer över sig. Det visar om inte annat efterspelet till debatten och det snabba politiska svar på utspelet som presenterades av moderaternas [[Christer G Wennerholm]] i landstinget efter ett par dagar, hävdar [[United Mind|United Minds]] opinionsanalytiker [[Calle Melin]].
- Det som visar att förslaget hade betydelse var att borgerliga politiker var snabba med att säga att detta redan fanns, att det slog upp öppna dörrrar och att socialdemokraterna varit emot det när moderaterna föreslagit samma sak. Sedan fanns det politiska kommentatorer och motståndare från andra partier som ville förlöjliga. Men jag tror att de centrala delarna i förslaget, att på [[Hjalmar Mehr|Hjalmar Mehrskt]] sätt använda infrastrukturen för att hjälpa människor, trådlöst bredband för kollektivtrafikresenärer med mera, var populära. Socialdemokraterna hamnade även en bra bit högre i landstingsvalet i Stockholms län än vad de gjorde i riksdagsvalet, säger Melin.
Men det fanns enstaka debattörer på den borgerliga kanten som inte tog första bästa tillfälle i akt att såga butlern någonstans i höjd med fotknölarna, eller snarare flugan. I en krönika i tidningen Metro skrev författaren och debattören [[Johan Norberg]] efter ett plustecken: ”Sossarnas hånade förslag om butlers i t-banan. Vad är det för fel med att låta kommersiella krafter liva upp transportsträckor?”
Efter valet vidhåller han sin ljusa bild av förslaget.
- Jag blev positivt överraskad, och måste ha varit en av få från borgerligt och liberalt håll som välkomnade det, för när blev det fel att kommersialisera offentliga rum egentligen? Men felet var väl att det bara påminde väljarna att socialdemokraterna var emot Rutavdraget utan goda skäl, och att de var tvungna att komma på allt fler konstlade sätt att bry sig om problemet. De skapade lite för många ellipser på sin bana, säger Norberg.
Att just ordet butler kom att bli huvudsaken i spinnet kring förslaget gjorde rimligtvis också sitt till för att de socialdemokratiska valarbetarna och gräsrötterna vände det ryggen och tyckte att förslaget var väsensfrämmande och omöjligt att försvara och argumentera för i all de personliga samtal och möten som var ryggraden i partiets valkampanj. Begreppet butler är ur deras perspektiv någonting som mer sammankopplas med den skånska slottsadeln och delar av den gammelmoderata Östermalmshögern, än den stressade småbarnsfamiljen i Huddinge eller Årsta.
Och då återkommer vi till huvudsaken. Tänket och sprickan inom socialdemokratin. Inte om fastighetsutvecklingsplanen och frågan om det behövs fler kemtvättar i tunnelbanenära lägen för att socialdemokraterna ska återta förlorad mark bland huvudstadens väljare, utan om synen på tjänstesamhället, marginalväljarna i medelklassen och hur en förnyelse av den socialdemokratiska politiken ser ut. Det skulle kanske kunna sammanfattas som att Rut drog ner byxorna på butlern, för att travestera Johan Norberg.
Talande för hur djup klyftan inom (s) är visades också på ett övertydligt sätt när de båda socialdemokratiska toppnamnen i landstingsvalet i Stockholm, [[Ilija Batljan]] från högersidan i länet och [[Dag Larsson]] från vänstersidan i staden, rök ihop i en tv-soffa i början på valrörelsen och var öppet oense om skattepolitiken och möjligheten att sänka skatten i landstinget efter en eventuell socialdemokratisk valseger.
Men det finns trots allt de som ser butlerutspelet som början på något nytt, eftersom undertecknarna till artikeln var Ilija Batljan från landstinget i länet och [[Carin Jämtin]] från stadshuset i Stockholm. Därmed skulle alltså en avgörande strategisk seger ha vunnits av de socialdemokratiska förnyarna på högerkanten, eller?
- För första gången kom det ett tydligt besked att någon brydde sig om det som brukar kallas för livspusslet i Stockholm. Jag ser det som en avgörande seger för Ilija Batljan och länet att få med sig arbetarekommunen på något som rör medelklassen, vilket är ett stort kliv för mänskligheten, säger den socialdemokratiska landstingspolitikern [[Anders Lönnberg]], som bland mycket annat varit statssekreterare på socialdepartementet och förbundsdirektör hos [[Saco]].
Fältherren Pyrrhys analyserade en gång i tiden ett vunnet slag med följande bevingade ord: En sådan seger till och jag är förlorad.
