Hallå där, Annika Hamrud och Elisabet Qvarford

I samband med förhandspubliceringen av utdraget ut reportageboken om Sverigedemokraterna passade Makthavare.se på att ställa några frågor till författarparet om deras bok. Under arbetet med den har de kuskat landet runt för att träffa och intervjua en rad sverigedemokrater på deras hemmaplan.

Varför har ni valt att skriva en bok om Sd? Bara det senaste året har det kommit ett par stycken om partiet och dess väljare. Vad tillför ert reportage som inte redan är sagt?

- Vi har följt dem under valrörelsen, det är ett dokument över en, som vi ser det, historisk period i svensk politisk historia. Vi har också låtit dem komma till tals. Boken består nästan enbart av förstahandskällor och vi har talat med just de personer som nu är ledamöter i den svenska riksdagen.

I boken har ni träffat en rad olika aktiva sverigedemokrater. De upplever sig själva ofta som djupt baktalade av media och journalister. Hur blev ni bemötta när ni träffade dem och har ni förståelse för deras känsla?

- Vi har inte haft några svårigheter alls att komma i kontakt med dem och de var mycket vänliga. Vi förstår att de känner sig baktalade, men i stort sett beror det på att deras ideologi går ut på att de har rätt och att alla andra inte förstår dem. De kommer alltid att känna sig baktalade. Även om vi citerar dem rakt av från ett inspelat band kommer de att säga att vi har missförstått. De har helt enkelt väldigt svårt att förstå hur de uppfattas utifrån.

Vad tycker ni om sättet som media granskade och rapporterade om Sd under valrörelsen? Skötte de politiska journalisterna sitt jobb?

- Vi tycker inte det. Det stod redan klart i våras att Sd skulle komma in. En stor del av pressen agerade sedan som om de skulle kunna stoppa dem genom att inte rapportera om dem. Dels var det ett lönlöst företag, dels var det oseriös journalistik att inte berätta för läsarna och väljarna vad som höll på att ske. Det konstiga var också att tevemedierna valde att aldrig konfrontera [[Jimmie Åkesson]] med hans uttalanden. Gång på gång såg vi istället journalister som utan att vara pålästa lät honom slippa undan med de mest konstiga uttalanden.

- Kontrasten mot hur [[Bert Karlsson]] blev ställd mot väggen av [[Olle Stenholm]] inför Ny demokratis intåg var enorm.

Blev ni förvånade över att de gjorde entré i riksdagen på valdagen?

- I valet 2006 bestämde sig Sd-väljarna på våren, partiet fick sedan 2,9 procent, en procentenhet mer än vad opinionsundersökningarna visade. Det fanns ingen anledning att tvivla på att det skulle vara annorlunda den här gången. Enligt opinionsundersökningarna skulle de komma in, och de gjorde det, med omkring en procent mer röster än vad undersökningarna visade i våras.

Vad är er förklaring till att de kom in?

- Rasismen i Sverige för det första. Det är inte konstigt att omkring fem procent röstar på ett rasistiskt parti. Eftersom det samtidigt inte är accepterat att vara rasist i Sverige har Sd:s omdaning där de hävdar att de inte är rasister fungerat bra, det handlar om att byta ut orden. De har tagit avstånd från nazismen och hittat en fiende som de får stor genklang för i Sverige 2010 – muslimerna. Att fem procent av Sveriges befolkning inte tycker om muslimer och vill minska invandringen torde inte förvåna någon om man följt diskussionerna på nätet. Det handlade mest om att Sverigedemokraterna skulle lyckas putsa på sin fasad tillräckligt väl för att de skulle komma in.

- En annan förklaring är hur medierna förändrats. Sverigedemokratiska åsikter är accepterade på internet på ett helt annat sätt än inom de traditionella medierna. Via internet har Sd också kunnat nå många som exempelvis inte läser tidningar.

Kommentera