Politik och politikerbevakning på riktigt

I Makthavare.se:s granskning av de hetaste namnen till att bli ny socialdemokratisk partiordförande har turen kommit till en “dark horse”, Lena Sommestad.

Lena Sommestad inledde sin karriär som journalist och folkhögskolelärare, men kom sedan att slå in på en akademisk bana. Hon disputerade i ekonomisk historia 1992 vid Uppsala universitet med en avhandling om mejeriyrkets maskuliniseringsprocess och blev professor 2001. 1995 tilldelades hon Cliopriset, som delas ut av den historiska bokklubben Clio och Svenska Dagbladet till “en framstående yngre historiker inom det svenska språkområdet”. Hennes forskning har i huvudsak haft en feministisk inriktning, men för tillfället forskar hon om samspelet mellan klimat- och socialpolitik.

Sommestad var generaldirektör för Institutet för framtidsstudier mellan 1998 och 2002 då hon plockades in i Göran Perssons ministär som miljöminister och chef för miljödepartementet. Efter departementsomläggningen 2004 blev Sommestad åter miljöminister – men utan att vara chef över det nya miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet. Hon höll den posten t o m valförlusten 2006.

Sedan hösten 2006 är hon ledamot av riksbanksfullmäktige och styrelsen för Arbetarrörelsens Tankesmedja. Mellan 2007 till 2010 var Lena Sommestad vd för Svensk Fjärrvärme, en post hon lämnade för att gå tillbaka till politiken och satsa på en riksdagskandidatur. Sedan sommaren 2010 sitter hon som ledamot i styrelsen för The Baltic University Programme vid Uppsala universitet.

Inför valet stod Lena Sommestad som fjärde namn på socialdemokraternas riksdagslista i Uppsala, men lyckades inte trots ett visst stöd i personvalskampanjen knipa den sista platsen på Uppsalabänken. I stället är hon nu första ersättare. Redan kort efter valet började det i vissa delar av den socialdemokratiska undervegetationen viskas om att man ville se en mer framträdande roll för Sommestad i partiets förnyelseprocess.

Men det var när Jenny Wennberg, på Gävlebaserade Arbetarbladet, skrev en ledarkrönika om att hon ville se Sommestad som partiets nästa ledare och när Sommestad själv kommenterade Thomas Östros inspel i den skattepolitiska debatten som det började röra på sig på allvar. En grupp på Facebook startades och fler och fler ledarskribenter i s-märkta tidningar har gett sitt stöd till henne.

Sommestad deltar aktivt i den socialdemokratiska eftervalsdebatten, bl a genom sin blogg där hon skrivit att partiet i dag står vid sidan av vad hon kallar den ”innovativa samhällsdebatten”, och att ledningen är passiv när unga partimedlemmar tar initiativ. Hon har också skrivit att partiledningen saknar sakkunskap, relevanta personliga nätverk och ”arbetar alltför isolerat”.

Vid ett seminarium arrangerat av partiets kriskommission deltog Lena Sommestad i en uppmärksammad paneldiskussion på temat “Vart är socialdemokratin på väg?”.

Inte minst sedan tiden som miljöminister är Sommestad tydligt fokuserad på miljöfrågor, men har efter valet även diskuterat frågor kring den ekonomiska politiken. I folkomröstningen om det svenska medlemskapet i EMU 2003 var hon en av de socialdemokratiska ministrar som sa nej.

När Aftonbladet listade heta kandidater fanns hon med. I en intervju med TV4 Nyheterna medger hon, så nära det nu går, att hon är intresserad av posten. Det är svårt att bedöma tyngden i hennes kandidatur, eller till vilken post den eventuellt syftar, men att det finns en efterfrågan bland s-aktivister efter ledare med idéer talar tveklöst till hennes fördel.

Ljeplav: Enligt Makthavare.se:s reverserade valpejl ligger dessa partier Sommestad närmast: v (89%), s (83%), mp (74%), c (30%) fp (27%), sd (27%), kd (26%), m (17%).

Odds: Ladbrokes 4,5 – Unibet 7,5.

Makthavare.se:s bedömning: Det finns framförallt två faktorer som talar emot att Lena Sommestad tar över som partiledare för socialdemokraterna efter Mona Sahlin: avsaknaden av riksdagsplats och svag förankring i partiet. När hon blev minister 2002 var det första gången hon hade ett centralt politiskt uppdrag och sedan dess har hon verkat i partiets periferi, och gjort saker utanför politiken. Det finns ett starkt tryck på att hon ska få en framträdande roll i partiet, men det är svårt att veta om hon har tillräckligt stöd i partiets ledande kretsar för att hon ska lyftas fram.