Hela panelen var överens om att [[Carl Bildt]] gott kan fortsätta twittra. Därefter kom debatten mest att handla om gränser mellan offentligt, privat och personligt. Lite synd då det fanns potential för intressant debatt kring den maktförskjutning som pågår.
Seminarium: Borde Carl Bildt sluta twittra?
Arrangör: Westander
Plats: Södra Kyrkogatan 13
Publik: Överfullt, uppskattningsvis >200 personer
Moderator: [[Sandro Wennberg]], Westander
Budskap: Viktigt fundera över skiljelinje mellan sina olika roller
Citatet: ”Carl Bildt är Carl Bildt”
Jag hade väntat mig en djupare diskussion kring #kkgate och hur det påverkar både medier, makthavare och medborgare att vem som helst har sina egna publiceringsplattformar.
Inledningsvis presenterade Sandro Wennberg en undersökning som visar att en tredjedel av de svenska kommunerna finns i sociala medier, och att hälften av dem som ännu inte gör det är på väg.
[[Gudrun Schyman]] kommenterade genast och hävdade att bara för att kommunerna har en närvaro betyder det inte att de är sociala, och antydde att många myndigheter är riktigt rädda för den öppenhet och transparens som sociala medier för med sig och inte alls vill öppna upp. ”Det är som med jämställdhet, alla säger att de gillar jämställdhet för de vågar inte annat. Ingen kommun i Sverige idag skulle säga att sociala medier är dåligt, men det betyder inte att de verkligen vill använda dem fullt ut. Att ha ett automatflöde med länkar på Facebook eller Twitter är inte att ha närvaro i sociala medier.”
Schyman berättade också att i Simrishamn kommun finne en möjlighet för medborgare att ställa frågor till politiker på hemsidan, men att få politiker svarar på de få frågor som ställs.
[[Mattias Jansson]], kommunchef i Katrineholm, berättade om sitt användande av sociala medier där han inte skiljer på yrkesrollen och sin person. Han uppmanade till att vara personlig eftersom nätet är en plats för dialog men framförallt för att skapa saker tillsammans med andra människor. ”Varje människa är sitt eget varumärke. Man bör ta reda på vem själv är och sedan vara så ärlig som möjligt.”
[[Jenny Madestam]], statsvetare vid Stockholms universitet, hänvisade till forskning som visar att medborgarna har höga moraliska krav på politiker och vill att de ska vara lite bättre, men medgav att detta kan förändras snabbt och att för vissa kan förtroendet öka då en person vågar vara både personlig och privat. Samtidigt vill vi gärna att våra politiker ska vara just mänskliga.
[[Gudrun Schyman]], (fi), tryckte på att hon som politiker har ett personligt mandat och att det i förtroendeuppdraget ligger att också skapa förtroende. Hon är själv flitig användare av sociala medier och tycker att det är viktigt att vara personlig för att få kontakt och bli mänsklig i väljarnas ögon. Hennes gräns för vad som blir för privat är väldigt klar och tydlig för henne själv.
Vad gäller Carl Bildt var panelen helt överens om att han ska fortsätta twittra, däremot var Gudrun skeptisk till om han verkligen ska använda Twitter för att offentliggöra utrikespolitiska ståndpunkter med hänvisning till att det fortfarande är en mindre samhällselit som använder Twitter och det därmed kanske inte är så demokratiskt.
[[Maria Abrahamsson]] (m) riksdagsledamot, var kritisk till Mattias Janssons personliga tweets, och menade att de urholkar ämbetets status, och att skiljelinjen mellan privatperson och ämbete måste upprätthållas. Hon tycker också att många inte verkar medvetna om för vem de skriver och är aningslösa. Vad gäller Carl Bildt menar Abrahamsson att ”Carl Bildt är Carl Bildt” och därmed kan ta sig och tar sig andra friheter än andra statsråd, och hon såg inte att alla statsråd borde twittra som han.
Det var en debatt som tyvärr stannade på en grund nivå, dock var den underhållande då både Schyman och Abrahamsson kläckte ur sig några bra oneliners. Nästa år i Almedalen önskar jag mig djupare diskussioner om hur internet faktiskt förändrar samhället i stort, inte minst i ett demokratiskt perspektiv. Sociala medier förtjänar mer än att tramsas bort.
