I torsdags förhandsvisades den svenska dokumentärfilmen Bananas!* inför inbjudna gäster och journalister i riksdagen. Bakom filmvisningen och den efterföljande paneldebatten stod de båda ledamöterna [[Mats Johansson]] och [[Luciano Astudillo]]. Makthavare.se har kartlagt försöket att stoppa visningen.
Som Makthavare.se tidigare har berättat pågår det en glödande juridisk kamp med tillhörande pr-strid mellan den multinationella amerikanska fruktjätten [[Dole]] och dess amerikanska jurister och pr-byrå, och det lilla Malmöbaserade filmbolaget [[WG Film]] med filmaren [[Fredrik Gertten]] i spetsen.
Tidigare har svenska journalister som bevakat och skrivit om filmen fått en lång inlaga skickad till sig brevledes från Doles pr-byrå i Washington. Nu spiller striden över till den svenska riksdagen. Som en manifestation för yttrandefriheten valde moderaten Mats Johansson i kulturutskottet och socialdemokraten Luciano Astudillo, som är bördig från Chile, att bjuda in dokumentärfilmaren Gertten att förhandsvisa filmen i riksdagen inför riksdagsledamöter och inbjuda gäster och journalister en vecka innan den går upp på svenska biografer. Efter filmvisningen anordnades också en paneldiskussion i vilken Fredrik Gertten och yttrandefrihetsexperten och advokaten [[Percy Bratt]] deltog.
I ett försök att stoppa förhandsvisningen i riksdagen utövade en av Doles amerikanska toppchefer påtryckningar på Johansson och Astudillo, genom att skicka ett personligen undertecknat brev med medföljande bilaga till de båda ledamöterna. (Bilagan finns publicerad i sin helhet på Makthavare.se). Brevet kan enligt Mats Johansson, som är moderaternas mediepolitiska talesman i riksdagen, beskrivas som ”bestående av en bisats till stöd för yttrandefriheten och en därpå följande helsida som smutskastar Gertten personligen utan att på något sätt redogöra för Doles version av historien.”
- Jag har hållt på med yttrandefrihetsfrågorna så länge som jag har varit politiskt aktiv och har varit journalist och publicist i 40 år, så det var naturligt att känna direkt att det här måste vi ta upp, säger Mats Johansson efter filmvisningen.
- Det handlar om att värna svenska kulturskapares arbetsmöjligheter helt enkelt. Vi har haft andra debatter som också har tangerat just den problematiken. Om våra kulturskapare och journalister blir för rädda och känner att de inte kan lita på att det svenska tryck- och yttrandefrihetssystemet håller och står pall när påtryckningar kommer, oavsett om det är från amerikanska företag eller statsledningar i andra länder, så har vi ett problem.
Är det vad den här frågan egentligen handlar om?
- Det här enskilda fallet är principiellt viktigt i sig, men man måste se sammanhangen. Det finns framförallt diktaturer där det aldrig uppstår några förtalsrättegångar eftersom man mördar journalister och författare rakt av, som [[Anna Politkovskaja]] till exempel. Vi har också fallet [[Dawit Isaak]] som ett annat exempel. I diktaturerna är tillståndet eländigt nog för det fria ordet, därför är det desto viktigare att vi i demokratierna försvara det fria ordet.
Inför filmvisningen blev du kontaktad av Dole. Nu är det ju inte ovanligt att ledamöter blir kontaktade av lobbyister eller pr-konsulter som vill framföra sina synpunkter till lagstiftarna, men hur ser du på Doles kontakter med dig i frågan?
- Den kan ju verka oskyldig och de vill lägga fram sin sak så att säga. Men även det ingår i ett större sammanhang av påtryckningar. Det är inte bara vi politiker utan också en massa journalister och kulturfolk som fått breven. Det handlar om att skrämma folk som mig och varna för att vi dras in i konflikten. Men det är vi vana vid i politiken. Det är vår livsluft att ta politisk ställning även när det är kontroversiellt.
- Jag var i sak inte särskilt imponerad av brevet. Jag tycker att deras pr-byrå har gjort en dålig insats för dem. Dels gav de dem fel råd hur man ska agera i Sverige, och dels är det kontraproduktivt. Nu håller det på att bli en kultfilm som alla vill se över hela världen, och vad har Dole för intresse av det?
Så det var Doles eget agerande som drev fram visningen i riksdagen?
- Hade stämningsprocessen inte funnits, och på det sätt som den drivits fram och med de argument som de använder, då tror jag inte att vi hade visat den. Filmen är intressant i sig men då ska man gå och se den på bio.
Vad händer nu för att ni ska behålla det politiska trycket i frågan?
- Dels har vi börjat samla in namn på riksdagsledamöter som vill stödja ett upprop om saken. Och då kan man fråga sig om det spelar någon roll egentligen, men om tillräckligt många svenska riksdagsledamöter tycker som vi, att det här är väldigt viktigt då får Dole ta till sig det och då kan det också användas som argument till stöd för yttrandefrihetskampen i stort.
Luciano Astudillo delar Mats Johanssons bevekelsegrunder för att engagera sig i fallet med stämningen mot Gertten, men har också delvis andra argument till stöd för sitt ställningstagande:
- Dels handlar det om att ge vårt stöd till Fredrik Gertten och produktionsbolagets rätt att få visa filmen. Sen finns det också ett annat perspektiv som är viktigt för mig, och då handlar det om att det som arbetarna i filmen drabbas av inte är en unik företelse. Vi har urbefolkningar som drivs iväg från sina marker och miljön som exploateras.
- Jag är övertygad om att vi har väldigt många goda företag som vill bidra till utveckling, sysselsättning och att människor lyfter sig ur fattigdom. Men vi har avigsidor också. Och det är oerhört viktigt att de berättelserna får komma fram så att ansvar kan utkrävas när så sker, både när det är stater som inte tar sitt ansvar och när det är enskilda företag som inte tar det ansvar vi förväntar oss.
Även han dömer ut det brev han fått från Dole inför filmvisningen i riksdagen.
- Vi ser också att Doles agerande är en del av en politisk tradition av hur lobbyverksamhet kan fungera, och den riskerar kanske att skvätta över hit till oss. Vi måste göra ett renhållningsarbete för att markera att vi inte gillar det här sättet att driva kampanj. Det är bättre att tala i egen sak och ta fram sina egna goda argument, än att ägna stora delar av sin lobbyverksamhet till att skildra den andres negativa sidor för att skapa misstro enligt principen ingen rök utan eld.
