När [[Mona Sahlin]] och några till i går gick till hårt angrepp mot [[Morgan Johansson]] för dennes stöd till utspelet från [[Ilmar Reepalu]], låg det mer bakom än själva sakfrågan. En inte oväsentlig faktor är att Johansson och det socialdemokratiska partidistriktet i Skåne han representerar var några av Sahlins hårdaste motståndare under hennes partiordförandeskap.
Skånedistriktet väntade in i det längsta med att överhuvudtaget acceptera Sahlin som partiledarkandidat. Johansson själv uttalade sitt stöd för [[Carin Jämtin]]. Och det var Skånes distriktsordförande [[Heléne Fritzon]] som efter att Mona Sahlin den 8 oktober 2008 presenterat det tänkta långsiktiga samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet, i Aftonbladet sa att Sahlin hade haft partiets mandat att fortsätta samtalen om samverkan även med vänsterpartiet. Partistyrelseledamoten och kommunalrådet i Landskrona, [[Niklas Karlsson]], hakade på och sa att han inte gillade att man stängde dörren till vänster.
Vad som hände sedan är känt. Efter hårda påtryckningar, inte minst från de skånska socialdemokraterna, tvingades Sahlin till slut att ge med sig och det rödgröna samarbetet kom att omfatta även vänsterpartiet. Mona Sahlins ledarskap fick sig en allvarlig och högst offentlig törn.
Vi snabbspolar bandet framåt, nästan på dagen tre år. Malmös socialdemokratiska kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu lanserar idéer om temporära medborgarskap, för att göra det lättare att utvisa invandrare som begått brott i Sverige. Detta fick till en början uttalat stöd från partiets rättspolitiska talesperson – tillika ordförande i riksdagens justitieutskott – Morgan Johansson.
Först efter hård kritik, inte minst på Twitter och på flera s-märkta bloggar, kom ett uttalande från [[Håkan Juholt]] om att socialdemokraterna – trots Johanssons påståenden – inte stod bakom Reepalus utspel. Vare sig Reepalu eller Johansson nämns dock i uttalandet. I stället kommenteras ”debatten om temporära medborgarskap”.
Men innan den socialdemokratiska partiledningen hunnit formulera sig i frågan hade tidigare ordföranden Mona Sahlin, numera styrelseledamot i den antirasistiska stiftelsen Expo, författat en debattartikel på temat i Aftonbladet. Artikeln var ett hårt angrepp på Johansson, som sades agera ”i strid med hela den socialdemokratiska ideologins grundvalar”. Han anklagades även för att att sakna ”både saklig och ideologisk kompass”.
Övriga undertecknare av artikeln var [[Maryam Yazdanfar]] (riksdagsledamot, Stockholms län), [[Ardalan Shekarabi]] (f d SSU-ordförande, med bakgrund i Uppsala SSU-distrikt) och [[Jytte Guteland]] (f d SSU-ordförande, med bakgrund i Stockholms läns SSU-distrikt). Även Sahlin har sin bakgrund i Stockholms läns partidistrikt. Alltså tre socialdemokrater från Stockholms län och en från Uppsala. Distrikt som traditionellt räknats till socialdemokratins högerflygel – och ofta i konflikt med mer vänsterorienterade Skåne.
Men det är inte bara undertecknarnas distriktstillhörighet som är relevant. Även personerna i sig är värda att uppmärksamma.
Ardalan Shekarabi ingick, tillsammans med bl a Morgan Johansson, i den s k kriskommission som hade i uppdrag att analysera s-valförlusten 2010 och partiets mångåriga kräftgång i opinionen. I december 2010 kunde Makthavare.se rapportera om att en planerad debattartikel från kommissionen ställdes in, enligt uppgift på grund av politisk splittring mellan å enda sidan Johansson och å andra sidan övriga fyra ledamöter – med Shekarabi spetsen.
Maryam Yazdanfar, som länge tillhört Sahlins nära allierade, var ordförande i civilutskottet från riksdagsvalet 2010 till dess att Håkan Juholt blev partiledare 2011. Hon petades från posten medan hon var föräldraledig, utan någon förvarning från Juholt.
Jytte Guteland var som SSU-ordförande visserligen en av de första att efter valet 2010 deklarera att partiledningen borde ställa sina poster till förfogande. Det är dock värt att notera att det aldrig riktades något avgångskrav specifikt mot Mona Sahlin. I stället handlade det om att alla ledande personer i socialdemokratin skulle fundera över sina egna roller och ansvar för valresultatet. Partikongressen skulle därefter få avgöra frågan om förtroendet för dem. Men när Håkan Juholt sedan klev fram och anslöt sig till kravet kom det att framstå som att SSU, genom Guteland, kastade den första stenen mot Sahlin.
Morgan Johansson förekom för övrigt perifert i Primegate-härvan – där flera av Mona Sahlins politiskt allierade kom att skandaliseras som Svenskt Näringslivs-lobbyister inom s.
Undertecknarna av debattartikeln var alltså sådana som ibland betecknas som högersossar, många med gemensam bakgrund från socialdemokratin i Stockholms län – och med skäl att hysa agg mot såväl Morgan Johansson som Håkan Juholt. De hårda orden mot Johansson bör ses i ljuset av det.
* * *
Delar av bakgrunden till ovanstående artikel är hämtad från [[Christer Isaksson|Christer Isakssons]] bok Den nya vän(S)tern.
